Stoppa brevlådeklubbar – men slå inte undan benen för småklubbarna.

Att svartlista så kallade ”klubbar” som saknar bana, klubbhus eller egentlig verksamhet är en bra idé. Dessa organisationer tillför väldigt lite till svensk golf, annat än att de tillhandahåller ett Golf-ID mot en låg årsavgift – vilket sedan används av spelare för att spela på andra klubbars banor till greenfeepris.

Men att samtidigt begränsa möjligheten för befintliga, fullvärdiga klubbar att erbjuda prisvärda distansmedlemskap till spelare runt om i landet – det tycker jag är ett felsteg. Varför ska inte en golfare i västra Sverige kunna vara medlem i en klubb i norr eller på Öland om det passar dennes behov och livssituation?

Svenska Golfförbundet menar att medlemsantalet ska stå i rimlig proportion till klubbens resurser – antal banor, tillgång till starttider och personal. Det är förståeligt. Men man riskerar nu att kasta ut både barnet och badvattnet.

Distansmedlemskap räddar många småklubbar

Greenfeemedlemskap, ofta förmedlade via mindre klubbar, utgör i många fall en avgörande intäktskälla. Det handlar om pengar från medlemmar som sannolikt aldrig sätter sin fot på banan – men som ändå betalar sin avgift varje år. Skulle de ändå vilja spela, betalar de dessutom greenfee. Det är passiva intäkter som kan göra skillnad för klubbens överlevnad.

Att slå undan den möjligheten kan få motsatt effekt mot vad SGF hoppas på. Många av dessa medlemmar – exempelvis i klubbar som Ekholmsnäs, Bryttsäter eller Vinberg – är rutinerade golfare, men spelar mer sällan än förr. Det kan bero på arbete, familjeliv eller lång resväg till närmaste bana. De vill inte lämna sporten helt, utan ha möjlighet att spela någon gång då och då – mot greenfee. Och varje sånt besök genererar inte bara greenfeeintäkter, utan även pengar till kiosken, rangen, restaurangen eller shopen.

Färre golfare – färre intäkter för hela sporten

Självklart kommer en del av dessa spelare att välja en närliggande klubb och betala full årsavgift. Men många kommer också att avstå helt. För en golfare som spelar tre–fyra rundor per år kan ett årsmedlemskap för flera tusen kronor helt enkelt inte försvaras.

Därmed riskerar vi inte bara att klubbarna förlorar medlemmar – även handeln med klubbor, bollar, kläder och utrustning kan påverkas negativt.

Förslaget riskerar att slå mot de klubbar det var tänkt att skydda

Det är fullt rimligt att förbundet vill få bort brevlådeklubbar utan faktisk verksamhet. Men flera av de klubbar som nu begränsas är helt vanliga svenska golfklubbar med bana, personal och verksamhet – men som också har varit skickliga på att locka distansmedlemmar.

Att straffa dessa klubbar för att de varit framgångsrika, samtidigt som man berövar dem på en viktig inkomstkälla, riskerar att få allvarliga konsekvenser.

Låt valfriheten finnas kvar – och stötta småklubbarna

Min uppmaning till Svenska Golfförbundet är därför enkel:
Gör skillnad på brevlådeklubbar utan verksamhet – och klubbar som erbjuder riktiga golfupplevelser men samtidigt möjliggör prisvärda distansmedlemskap.
Annars riskerar man att slå hårt mot både tillgängligheten, bredden och ekonomin i svensk golf.

Här kan du enkelt se ifall ditt medlemskap är lönsamt eller inte.
Knappa in din medlemsavgift, ta reda på vad snittkostnaden för greenfee är samt hur många rundor du har spelat under säsongen.